Ibland blir det bara för mycket känner jag... eller nej, inte så menar jag. Men ibland kan jag känna mig som en ilsken tigermamma som bara vill ut och skrämma bort, skada, såra de som är dumma mot mina barn *GRRRRR*

Det är dock bara tankarna, i verkligheten så gör man ju inte så....

Min älskade Whille, det är min älskade son som jag är så ledsen för ibland.... Killen med det största hjärtat, med stora tankar där han vill alla väl och anpassar sig till vem/vilka han leker med...

Tyvärr accepterar han allt för mycket skit från sin "kompis" och dennes syster, och det får mig att snart explodera. Whille är så dumsnäll, gör saker för att storasystern säger att han SKA göra det annars får han inte vara med osv...

Igår t ex fick han order att hämta en boll i taggbuskarna som en annan kille sköt in. Annars skulle han inte få vara med enligt storasystern... Fan, hans armar var helt sönderrivna *grrr*

Idag var de återigen nere vid fotbollsplanen, det var "kompisen", systern och två andra killar. De hade kul enligt Whille, men helt plötsligt tyckte en av killarna att de skulle gå hem till honom och bada i poolen. Men Whille fick inte följa med bara för att han inte fick ta hem fler kompisar... Så de gick från fotbollsplanen och lämnade Whille där själv...

Whille ringde mig och var så ledsen, det gjorde så ont i mig att höra hans besvikelse. Tyvärr är detta en återkommande trend, framför allt när "kompisens" syster är inblandad... Hon bestämmer ALLT när hon är med. Whille kommer ofta hem förtvivlad över att systern har bestämt vad Whille får göra och inte göra när han är där...

Ungar kan vara så jäkla elaka... Det värsta är att Whille är så snäll eller vad man nu kallar det, så han går på detta gång på gång känns det som.

Jag vill ju att Whille ska skaffa sig fler kompisar som gör att han inte blir så beroende av sin "kompis", det är ju bättre att ha många kompisar. Det tycker Whille oxå, men det är inte alltid så lätt det där...

Ibland har jag lust att gå och prata med föräldrarna till "kompisen" och systern, men det kan ju oxå bli värre av sådant... Så jag vet inte vad som är bäst. Jag och Whille har iaf bestämt att han ska strunta i "kompisen" i någar dagar...

Livet är fullt av prövningar... det hade väl inte behövt börja så tidigt bara *suckar*

Redan tisdag, vart tar dagarna vägen?

Jag hinner inte med känner jag...

I söndags tog vi en spontantur till Ullared. Det var kul och alldeles perfekt lagom med folk. Barnen valde lite kläder och varsitt Nintendo DS-spel, Edwin fick sin fina stol, barnvakt och lite andra praktiska saker. Man kan ju alltid spendera pengar i Ullared HAHA Otroligt mycket roligt finns det!!! Men vi hade en härlig familjedag och barnen var jätteduktiga.

Igår var vi på BVC för 4 månaders vägning och mätning. Edwin följer kurvan bra och är en stor kille :-D Han väger nu 7.970 gram och är 67 cm lång. Härligt!!! Inte kan man tro att han gick ner ett halvkilo efter födseln + att det tog två månader att nå födelsevikten igen. Det har han tagit igen rejält...

Smakis gick bra även igår, potatis och  majs är jättegott tycker Edwin. Igår fick han även smaka vatten till smakisen, det tyckte han nog oxå att det var lite konstigt. Jag har även köpt hem gröt nu, så det ska vi oxå börja prova om några dagar!!!

Idag händer det nog inte nått speciellt, ska förbi jobbet en snabbis nu på förmiddagen bara. Annars blir det nog att vara hemma, städa och plocka lite.