Vaknade tidigt i vanlig ordning, redan klockan 4.15 Då gick nått hormonhumör igång inom mig och jag kände bara att nu får det vara bra!!!! Jag ska inte behöva vakna var och varannan natt för att sedan ligga och oroa mig att något ska hända bebis.

Jag sa till Micke att det är ingen idé för honom att åka till jobbet, vi åker till Östra´s Drop-In-mottagning. Micke tyckte det var jätteskönt, nu kunde han ju sova till ca kl 7. Själv gick jag upp, tittade på Nyhetsmorgon och åt Risi Frutti, gäspade och triggade mina tankar om vad jag skulle säga till läkaren *hihi*

Självklart vaknar Fliz med en jättehosta, kruppliknande. Så vi fick ringt till farmor och farfar och frågat om Fliz kunde vara där medans vi åkte till läkaren. Självklart gick det jättebra, skönt!!!

Vid klockan 9 var vi på Östra, sen fick vi vänta ca en halvtimme innan jag återigen fick göra CTG. Idag behövdes endast en mätning på dryga 10 minuter, sist var det ju 45 minuter. Skumt!!!! Sen fick vi sätta oss i väntrummet och där satt vi från kvart i tio till klockan 11.15 *muttrar* Ni kan säkert ana mina tankar om svensk sjukvård igen *GRRR*

Vi träffade en ung kvinnlig läkare, hon frågade hur jag mådde och då brände jag av startskottet :-) Jag babblade på om hur jag mådde psykiskt, att jag var livrädd att bebisen skulle dö, att det blir stora problem att föda ett stort barn, att jag bara inte orkar mera... Stackars läkare :-D Hon önskade säkert att jag hade en avstängningsknapp. Efter min långa utläggning så sa hon att jag inte ska behöva må så här, vi försöker ordna en tid till imorgon *iiiiiiiiiiiiiiiiiih*

Hon gjorde ett UL och konstaterade även hon att det var mycket fostervatten, att bebis mår bra, hjärtat slår, bebis övar andning och allt annat  som vi oxå hört de två senaste UL:en den senaste veckan.

Sen gick hon till en barnmorska för att kolla tid till mig för igångsättning. Klockan 8 imorgon ska jag vara där :-D SHIT!!!!! Jag fick min vilja igenom... fantastiskt skönt!!! En otrolig lättnad måste jag säga.

Självklart är jag tokpirrig och lite rädd för morgondagen oxå. Jag är lite rädd för att det ska bli långdraget och jobbigt, men samtidigt intalar jag mig att förlossningen bör bli som mina tidigare. Sen har jag ju inte blivit igångsatt innan, men jag hoppas att det ska gå smidigt.

Nu ska jag njuta av denna kvällen med familjen, njuta av Annorlunda Familjen på TV och sen programmera alla serier som har premiär på Kanal 5. Det är ju Desperata Fruarna, Greys Anatomy, nya serien med Courtney Cox och nått mer. Utgår ifrån att jag kommer hem fort, men man vet ju aldrig ändå :-)

Det är ju min månad, min födelsedagsmånad. Det kommer även bli bebis månad, det trodde jag ju inte innan :-)

Sitter och skriver här klockanb 6 på morgonen och jag har varit vaken sen kvart över fyra. I vanlig ordning har tankarna snurrat en hel del. Jag har även bestämt mig för att åka till "drop-in-mottagningen" för att träffa en läkare redan idag. Ja varför ska jag vänta tills imorgon???  Jag vill ha ett besked om igångsättning, jag vill kunna planera veckan och känna att jag kan börja min resa som trebarns-mamma. Det går inte att vänta mera, Micke har saker han MÅSTE göra denna veckan, möten + utbildning hela helgen. Dessa saker går ej att ändra på... Vi har redan ändrat, skjutit på saker och framför allt låst upp folk tillräckligt nu.

Sen är det ju så oxå att mitt mående oxå är viktigt. Gravid och mysighet i all ära, men jag är nöjd. Jag är otroligt trött på att ha så ont som jag har. Smärtorna i mitt bäcken är fruktansvärt jobbigt, och jag är rädd att det blir bestående om inget görs snart. Sen vill jag kunna gå ut, promenera, göra vanliga saker utan att nästan ha panik. Jag vill även att mina stora underbara barn ska få en mamma som inte gnäller och gör grimaser vid rörelser som är totalt normala i vanliga fall. I dagens läge så är det en enorm kraftansträngning att kunna åka och handla mat. Promenera finns inte i min värld. Köra bil är oxå jobbigt... *gnäller massor*

Som sagt, det är bra nu.

Dessutom kan jag ju meddela att jag inte fått några sjukpengar från FK. Nä nä, nu ska nästa ställe bråka. Havandeskapspenningen gick ju så bra, men nu fick jag bara utbetalning tom den 2 februari :-( Så det innebär att mycket pengar saknas denna månaden. Jag är ju sjukskriven för att jag har tuff medicinering och inte ska överanstränga mig nu på slutet av graviditeten. Allt detta står på mitt sjukintyg, men nä, nu ska FK pilla sig i naveln och fundera, dra ut på tiden och göra allt för att slippa betala ut dessa stackars kronor till mig som betalar skatt och sköter mig annars *muttrar*

Livet leker mina vänner :-)

Fortsättning följer om denna dagen, vad som händer vet jag inte än...