Ja mina tårar kommer och går, skvalar och är väldigt lättåtkomliga. Samtidigt så är det jätteskönt att de bara kommer, en befrielse på nått sätt...

Igår var vi och gjorde hörselscreening och PKU-test på Edwin. Allt gick jättebra, även Whille och Fliz var med och de skötte sig riktigt bra :-) När vi var och gjorde PKU-testet så frågade barnmorskan om jag vill ha förlossningsjournalen med mig hem. Såklart jag ville :-) Jag glömde ju be om den när jag skrevs ut från BB i torsdags. Jag bad även om Whille och Fliz journaler, så nu sitter jag här med alla tre förlossningarna, fast på papper då *ler*

Med tanke på dramatiken, min smärtpåverkan och kejsarsnittet som blev när Edwin skulle födas, så minns jag inte allt de sista timmarna. Det gjorde ju att jag var tvungen att läsa lite snabbt i journalen när jag kom hem. Direkt så kände jag hur tårarna började komma, så jag la undan journalen igen. Men jag vet att så fort jag kommer läsa så kommer jag stortjuta... Det är väl en kombination av hormonerna och även att jag får svart på vitt i ord om vad som hände när Edwin föddes. Nu har jag även lättare att skriva min Förlossningsberättelse när jag vet mer vad som hände...

Tänk, Edwin är redan en vecka idag... och mina känslor svämmar snart över för min lille son. Ja även för Whille och Fliz som är så duktiga storasyskon och som inte får glömmas bort på något sätt

Mina älskade barn, MAMMA ÄLSKAR ER ALLA TRE!!!