Idag är det hela +12 och jag är fortfarande JÄTTEGRAVID. Om dryga 30 minuter ska jag åka iväg till min barnmorska för kontroll igen. Jag är väldigt kluven inför besöket, mest för min oro, men samtidigt för vad ska det ge mig att åka dit? Jag får ju ändå åka hem sen igen och vänta vänta vänta... Micke ska följa med idag, det känns skönt, orkar inte åka själv känner jag...

I morse toksnöade det JÄTTEFLINGOR ute, precis som om vi inte har tillräckligt med snö redan. Det är kallt oxå ca -8, så det borde inte snöa så mycket då. Men nu är det som det är... Micke ska få äran att skotta lite vid garaget sen, vi har jättestora vallar där och bilen kommer bara ut om man rattar och backar, kör fram, rattar backar osv... Ett jäkla meck!!!

Vädret är ju ett återkommande scenario nu iaf, tågtrafik som inte fungerar, bussar som krockar, folk kommer inte till jobbet, skolor som är stängda pga rasrisken från taken... helt otroligt. Det här trodde jag aldrig att vi skulle få uppleva. Frågan är om vi någonsin får en sådan här vinter igen... Barnen förstår inte hur ovanligt detta är :-)

Nä nu får jag ta och sminka till mig lite så jag ser respektabel ut :-) Återkommer med BM-rapport sen!!!

Idag har jag varit på ett läkarbesök igen. Jag skulle vara där klockan 9 men som vanligt kommer man ju aldrig in i tid. Ca 20 minuter senare kom en barnmorska och sa att jag skulle göra CTG. Jag och Micke gick in i ett rum med två slags fåtöljer, varav den "gravidas fåtölj" hade extra kudde för svanken. Gött :-)

Jag kopplades till CTG och sen var det bara att vänta, vänta och vänta...

Jag satt i 44 minuter innan jag fick ok av maskinen. Då hade jag haft en del starkare sammandragningar/förvärkar som var uppe i närmare 100, vilket kändes liiite hoppfullt :-D

Därefter var det bara att sätta sig och vänta på läkare. Det gjorde vi i ungefär 50 minuter *GAAAAAAAAAAAAAH* (svensk sjukvård) och då kom en vithårig man med mustasch och ropade upp mig. Jag som INTE gillar manliga gynekologer osv.... *rysa* Vi fick gå in på ett rum. Där pratade vi lite om CTG-kurvan, läkaren tyckte den såg bra ut. Han förklarade oxå att han inte vill sätta igång mig, att han vill se att förlossningen startar normalt. Sen gjorde läkaren ett UL för att kolla fostervattnets mängd, så att bebis mår bra osv.

Allt var ju bra, som vanligt, så ny tid för återbesök blir tisdag *suckar*

Just nu känns det som om jag kommer förbli gravid. Känner ingen hoppfullhet om en födsel, har inte ens lust att föda barn eller ens träffa det här barnet. Är trött på detta, besviken över min kropp och detta utdragande *deppa* När ska jag nånsin kunna planera något, jag låser upp folk till höger o vänster som ska kunna ta hand om Whille och Fliz när det väl ska hända....

MEN INGET HÄNDER JUUU

På tisdag när jag ska tillbaka fanns det inga tider ens, så jag får komma under "drop-in" vilket kan ta hur jäkla lång tid som helst... Att ha energi till det då, BLÄÄÄÄ!

Jag och en av mina gravida kompisar fick ett ryck och beställde lite Villervalla-kläder som var på REA :-)

Idag kom det på posten och jag blev såååå nöjd!!! Jag beställde i stl 62 + 68 så det finns till våren och sommaren, förutom tre mössor.

En byxdress, fyra tights, två bodies och tre mössor för drygt 760 kr

Jag längtar verkligen tills bebis kan använda kläderna. Stl 62 har jag köpt på två av tightsen så de går säkert att använda snart med tanke på "ormen" som växer och växer i magen :-D Sen hjälm-mössorna går ju att använda direkt *mys* Får nog ta med båda till BB så jag får se vilken som ska vara på bebisen när vi åker hem ;-)

Ja när man ändå sitter här höggravid så kan det ju vara spännande att se om det går att göra saker som känns omöjligt.

Jag tänkte att jag ska duscha alldeles strax, sen ska jag vika ihop min kropp, lägga magen på ryggen och försöka ge mig på att måla tånaglarna :-) Kanske den trånga känslan får bebis att fundera på utgången söder ut *fnissar*

Men först nu ska jag hänga upp tvätten. Idag har jag bäddat rent i min och Mickes säng. Det kanske oxå gör att vattenavgång lockar lite extra.... Bebis kanske vill ha det lite nystädat och fräscht vid utgången. Då är ju en renbäddad säng ett ypperligt tillfälle att släppa vatten på :-D

Vad tror ni?

Föresten, det snöar ute.... SURPRISE!!!!!!!

Idag har jag varit på en ordentlig läkarundersökning för att få se hur bebisen mår.

Först hade jag och läkaren ett samtal, gick igenom min medicinering som jag har nu och medicinering som ska göras när värkar går igång. Sen berättade hon att hon ville göra en vaginal undersökning för att känna på livmodertappen och känna om jag öppnat mig något. Därefter ville hon även göra ett UL för att kolla bebisen, se fostervattensmängd och flöde i navelsträngen.

Sagt o gjort, upp i den trevliga gynstolen. Smidig som ett kassaskåp och graciös som en blåval :-)

Undersökningen var ganska obehaglig,  jag är så rackarns öm i mina slemhinnor. Det visade sig att min livmodertapp var ca 3cm lång, ej utplånad :-( Dock var den mjuk vilket var ett bra tecken. Jag har öppnat mig ca 1½ cm, vilket är på tok för lite....

Ultraljudet gjordes väldigt grundligt. Läkaren mätte fostervattnets mängd, och jag har VÄLDIGT MYCKET fostervatten. Det förklarar min storlek på magen *ler* Det var även ett bra flöde av vatten oxå, kändes skönt.  Navelsträngens flöde var oxå jättebra. Bebisen rörde sig, hickade, övade andning och annat. Läkaren gjorde en mätning, dock varnade hon för att det mycket väl kan bli fel nu när barnet är så färdigvuxet för magen. Det kan visa för mycket eller för lite... Men om allt stämde så väger bebisen omkring 4.300g vilket hon oxå tyckte verkade rimligt med tanke på tillväxt UL som gjordes i vecka 36.

Någon igångsättningstid ville hon inte ge, just med tanke på livmodertappen. Däremot ska jag tillbaka på fredag igen. Då görs ny undersökning och ev UL, har inget hänt då så blir det återbesök i helgen osv...

GAAAAAAAAAAAAAAAAH.... *frustration*

Varför vill min kropp inte samarbeta?

Så har jag varit hos min barnmorska idag oxå, sista gången. Hon var riktigt förvånad att se mig, hon trodde absolut att bebisen skulle vara född :-)

Mina värden idag:

• Vikt +1,5 kg!!!!!!!! (totalt +8 kg)
• Socker4,3 (förra gången 6,0)
• Järn 134 (förra gången 130)
• Urin +2 (förra gången +2)
• Hjärtljud 134-136 (förra gången 130-140)
• Blodtryck 110/70 (förra gången 120/70)
• Symfus Fundus: 44cm (förra gången 42cm)
• Huvud: Ruckbart (förra gången Mindre rörligt)

Mina värden var bra MEN jag har gått upp 1,5 kg på fem dagar :-( Det är ganska mycket, och det betyder ju oxå att jag fått ganska mycket vatten i kroppen de senaste dagarna. Det har jag ju märkt själv oxå, mina fötter och ben är svullna, spännda och varma. Sen hade jag +2 i urinet igen, så fler prover togs, bla njurprov o nått annat bakterieprov. Hjärtljuden var bra men lugna, hon ville gärna se att bebisen fick en acceleration så att hjärtljuden gick upp och sen ner igen. Detta pga att jag sa att bebis är väldigt lugn och det oroar mig.

Så imorgon har jag fått en läkartid för undersökning och bedömning för ev igångsättning. Det känns ganska bra, men jag vill ju att det ska starta av sig själv. Känns ju skönare om kroppen startar det för då är det igång på rätt sätt :-)

Vi kan ju säga så här, FORTSÄTTNING FÖLJER :-D med förhoppning om ett slutbesked och leverans av en stycke bebis innan helgen *tjoohooo*

Ja överksriften chockar mig själv :-) Jag som inte är sportintresserad sitter här klockan 6 på morgonen och väntar på att matchen mellan Sverige-Finland i hockey ska börja. Kan ju säga oxå att jag INTE är vaken av fri vilja, det handlar i vanlig ordning om att jag inte kan sova *sucka* Ändå la jag och Micke oss sent, efter klockan 24. Vi kikade på Snabba Cash vilket drog ut på tiden... så drygt 4 timmar har jag fått inatt. Kan nog bli så att jag sover sen när jag lämnat barnen i skolan...

Micke har åkt till jobbet och stackars Whille har oxå vaknat men han är ganska nöjd att få se lite hockey på morgonen. Vår enda sportnörd *HAHA* Han ligger i soffan inborrad i en go fleecefilt och är jättenöjd. Tror inte att han vill gå till skolan sen direkt...

När jag ändå rapporterar om allt och inget så kan vi ju  nämna vädret :-) Just nu är det -17 grader ute och det "fin-snöar" ute, alltså nån form av pudersnö. Kallt som sjutton med andra ord *brrrr* Men det ska tydligen bli mindre kallt senare idag, runt -5 grader enligt väderprognos igår kväll iaf.

Just det ja, bebis är kvar i magen ifall någon undrade *HAHA* Jag har idag intagit en stark +11, och den kommer säkert hålla sig stadigt. Imorgon är det besök hos barnmorskan igen, får väl se vad hon säger. Vet inte ens själv vad jag ska säga om detta, mer än mina tankar som jag skrev om häromdagen. Önskade ju så mycket att bebisen skulle komma i helgen, just för att Micke var ledig och det kändes så mycket bättre och tryggt. Idag är det ju måndag igen, Micke har åkt till jobbet, barnen ska till skolan och man har tider att passa. Det är ändå en liten osäkerhet i själva känslan att gå här själv, behöva lämna och hämta barnen osv... Men det fixar ju sig :-) *positivt tänkande här*

Nä nu ska jag kolla matchen lite och mysa med min sportfantast :-D

Ni som orkar läsa här, ha en fantastisk måndag!!!

Nu börjar min nojjighet gå igång, att nått ska gå fel med vår bebis...

Jag har ju gått alla 40 veckor så bebis är ju helt färdig i magen, det är just DÄR oron sätter in

Jag är rädd att bebisen ska dö i magen pga att moderkakan slutar fungera...

Jag låg vaken i morse mellan halv fem och ca klockan sex för att få någon form av spark eller rörelse från bebisen. När jag inte fick det så kunde jag ju inte koppla av utan målade upp massa olika scenarion om att bebis är död, föda mitt döda barn, att inte orka vara gravid en gång till, sorgen osv... Tankarna bara spann iväg *suck* Tillslut gick jag upp och drack kallt vatten, och efter en stund kom en liten rörelse. Där efter kom det fler och fler... Sååå skönt!!!  Men oron försvinner ju bara för stunden. Hade samma tankar igår kväll och samma tankar är där nu igen...

Jag måste ta upp detta med min barnmorska på tisdag. Jag hade velat prata om det i torsdags när jag var där, men eftersom Whille och Fliz var med så ville jag inte skrämma upp de med ett sådant samtal...

Nu idag är jag ju i 41+2 och bebis har ju hela tiden mått bra, rört sig, haft fina tydliga, fina och starka hjärtljud och allt har varit bra på alla UL. Tänk nu då när bebis egentligen kan vara utanför magen, att den istället dör i min mage pga undernäring, syrebrist eller nått annat :-( Jag kommer ju aldrig kunna förlåta mig själv för att min kropp inte startar igång förlossningen i vecka 40 när barnet mår bra...

Ni som läser tycker säkert att mina tankar är fjantiga, att man inte ska bygga upp oro osv, men jag kan verkligen inte hjälpa det...