Långt och uppstaplande inlägg, läs om ni orkar....

Precis som vi anade så skulle ju dagis inte gå helt smärtfritt. Däremot blev bakslaget större pga olika orsaker...

På Edwins avdelning är det tre pedagoger + en extra pedagog. Det är jättebra personer och jag känner mig så trygg med att Edwin är där... Men på måndagen förra veckan var två av pedagogerna sjuka :-(  Dessutom den extra pedagog som brukar vara där var inte heller där, så endast en ordinarie och sen vikarier.

Edwin, som bara studsat rätt in på dagis innan, visade tydligt på måndagen att han inte var nöjd. Han var väldigt ledsen när jag hämtade honom, nästan otröstlig. Dessutom har han ju väldigt svårt att sova bra där, han vaknar av alla ljud och får inte den långa vilan som han egentligen behöver.

På tisdagen berättade den ordinarie pedagogen att Edwin stått och gråtit vid grinden flera gånger. Självklart när jag kom så var han oxå väldigt ledsen. Så jobbigt...

På onsdagen hade de stora barnen studiedag så Micke bestämde sig för att börja jobba senare den dagen och låta även Edwin vara hemma. Detta mycket för hans oro. Micke pratade med dagis som tyckte att det kunde vara en bra idé. Edwin blev väldigt lätt arg under hela onsdagen, ja egentligen även måndagen och tisdagen oxå. Han fick sånna utbrott, han var inte sig själv...

På torsdagen lät jag oxå Edwin vara hemma, jag började ändå senare och behövde inte fixa så mycket med Mickes fakturor och annat. Så vi åkte till min syster och hade en mysig förmiddag med frukost och avkoppling. Edwin lekte fint men visade ändå tendenser på ilska :-(

Så kom fredagen, Edwin skulle till dagis igen och han blev ledsen när han kom dit. Fortfarande två sjuka pedagoger *suckar* Edwin grät massor när Micke gick. Micke ringde och kollade läget efter en stund, då hade Edwin lugnat sig lite iaf... Jag hämtade Edwin i vanlig ordning och möttes då av en ledsen Edwin IGEN.

Min mage gör ju frivolter :-( Jag får PANIK, min älskade unge ska inte vara så ledsen på dagis som egentligen är så roligt...

Jag och Micke bestämde att vi ska försöka göra lite ny inskolning. När vi lämnar så stannar vi kvar en stund, just för att Edwin inte ska känna sig övergiven och lämnad direkt.

Så i måndags denna vecka så var Micke med på dagis. Edwin grät så fort han såg dagis, han ville absolut inte gå in :-( Men sen när Micke stannade kvar så började Edwin leka, dock med ett vakande öga över var pappa var... Visst blev det tårar när Micke gick men han tröstades fort. Nu var även alla pedagoger tillbaka *LYCKA* När jag hämtade Edwin var han ledsen, men det var först när han såg mig som han bröt ihop. Han hade varit lite ledsen under dagen och ätit lite dåligt fick jag veta...

Tisdag morgon var jag med på dagis. Vi var där redan klockan 7 så jag kunde stanna en halvtimme. När vi kom dit så var det inga tårar, och Edwin gick in direkt och letade upp favoritleksakerna. Han lekte så nöjd :-)

När jag sa till Edwin att jag skulle gå blev han ledsen men en av pedagogerna sa direkt att de skulle vinka till mig i fönstret. När jag såg honom igen så log han och var glad *värmde inom mig*

Senare när jag hämtade Edwin så stod han och tittade ut i ett fönster, han hade sett vår bil :-) När jag ropade på honom så sken han upp som en sol *LER* Underbara unge!! Han blev så glad och jag oxå! Två av pedagogerna berättade att de började se den "gamla Edwin" igen. Han hade glimten i ögonen igen, han var glad och lekte igen

  Edwin utanför dagis igår när vi gick till bilen

Idag har det oxå funkat bra, lite tårar när Micke gick (efter att varit där en stund) men annars lekt och varit nöjd. När jag hämtade så var han ledsen på ett mer gnällsätt *ler lite* Så fort han fick min uppmärksamhet så sprang han in i lekrummet och hämtade sopbilen för att visa mig *hihi*

Nu går det förhoppningsvis åt rätt håll igen. Men där märkte vi tydligt hur viktigt den ordinarie personalen är för Edwin. Sen är ju Edwin väldigt ny på dagis än. Han började ju den 5 september så det är ju inte ens en månad.

Tummar nu för att det fortsätter gå åt rätt håll...

Jag känner mig lite lugnare men har ändå en jäkla oro inom mig, en ledsamhet och tårar...

Tiden rinner ifrån mig...

Hinner inte blogga ju :-(

Galet trött när jag väl parkerar arslet på kvällen

Ska verkligen försöka hinna med bilder och annat de närmaste dagar!

*hastar vidare*