Jag måste vara konstig och onormal på nått sätt, för de mest konstiga saker händer mig och min kropp *suckar massor*

Nu är det min vänsterfot som jag inte är kompis med. Lilltån är illröd som en liten prinskorv + att jag är svullen ovanpå foten på vänstra sidan och in mot mitten av foten.

Lilltån är tjock och öm +  att jag börjar få en blåsa under tån (där man trampar). Ovanpå foten har jag inte så ont men det gör rejält ont precis där foten börjar från benet, i själva böjen. Men det röda kliar nått förbannat, skulle lätt kunna klia hål på huden.

Det är fjärde gången jag fått detta i år, innan dess har jag aldrig haft det. Det konstiga är att när jag sticker hål på blåsan under lilltån, så är svullnad och nästan all ömhet borta inom ett dygn. Därefter har jag inte ont eller nått förän helt plötsligt det dyker upp igen *suckar frustrerat* Tycker inte att det borde vara inflamation eller nått, för då borde det ju inte kunna försvinna helt så som det gör... *fattar nada*

Jag har inte varit hos läkare, inte tagit mig den tiden. Idag finns verkligen ingen tid för läkarbesök heller.

Jag har inte stuckit mig på nått, inte gått barfota ute, inget hårstrå som sitter i tån, ej slagit i den, inga trånga skor (kör Converse).

Är det någon som vet vad det kan vara? Eller som kan ha tips?

Sätter in en bild, ja jag vet, fötter är fula... men blunda om det är läskigt *fnissar*

Det blir ju inga vita pumps på dopet iaf!!! Nä vita Converse är det mer säkra alternativet känner jag nu....   Eller kanske bättre med rullstol *fnissar*

Strax ska jag och Edwin på återbesök till Urinvägsmottagningen. Där ska vi lämna nytt urinprov som förhoppningsvis är utan bakterier *hoppas massor*

Jag lyckade fånga Edwins kiss tidigare imorse när han åt, han låg då på en handduk naken i min famn. Det är inte det lättaste att fånga kiss från en liten kotte, man vet aldrig när de ska kissa och dessutom så är Edwin inte alltid så intresserad av att ligga så som jag vill i dessa lägen *ler* Men idag lyckades vi på första försöket.

Efter Urinvägsmottagningen så ska vi till BVC för läkarundersökning och vägning. Ska bli kul att se vad den nya vikten ligger på idag, förra veckan hade han ju på en vecka gått upp 250 g :-) Så jag räknar med nått liknande även denna gång!

Håll gärna tummarna för positivt besked om Edwins urinvägar idag :-)

Det känns ju som om denna bloggen numera innehåller sjukdomar och gnäll :-( Måste säga att jag börja tröttna på allt sådant, men nu  är det som det är tyvärr.

Igår hade Fliz jätteont i halsen, ja det började redan i fredags. Fliz har ju tyvärr en ganska känslig hals som lätt åker på infektioner. Dock har hon klarat sig länge nu, förutom hosta osv tidigare i vintras. Men igår vaknade hon med riktigt ond känsla, svårt att svälja, blev ledsen flera gånger pga halsen osv

Micke var iväg på ett jippo med Military Fitness och jag kände verkligen inte för att åka till Jour Vårdcentralen med tre barn själv :-( Så jag inväntade Micke och mötte upp honom i stan vid klockan 19 sen åkte vi till Jour Vårdcentralen. Där fick vi parkera arslet i väntrummet och stava till V Ä N T A... Vi blev uppropade till luckan för att kunna anmäla oss ungefär en timme senare *SUCKA* Då muttrade jag lite och gnällde över att det tog så lång tid. Dessutom så sa jag att det kanske inte är någon idé att vara där med tanke på att det tar så lång tid och det är nästan inget folk...

Vid 20.30 blev vi inropade till ett provtagningsrum. Där togs ett halsprov, feberkoll (38,6 grader) och sänkan. Fliz var jätteduktig men blev väldigt ledsen av halsprovet, det gjorde jätteont att göra det. Sen fick vi vänta dryga kvarten igen så fick vi träffa en läkare. Han berättade att halsprovet visade tydligt att Fliz hade halsfluss. Han tittade även i hennes hals, kände på svullnaden och allt det där vanliga som läkare ska göra. Läkaren skrev ett recept på pencilin och sen var det bara att åka till Apoteket...

Kul lördag va :-) Men redan idag är Fliz piggare och kan äta lite, så det känns skönt att vi gjorde som vi gjorde istället för att vänta till idag som jag egentligen kände för att göra.

Igår var både jag o Edwin på läkarbesök.

Jag var först ut med mina knölar under ärret efter kejsarsnittet. Träffade en kvinnlig läkare och jag berättade mitt onda. Hon gjorde ultraljud och hittade knölarna, men hon kunde inte säga vad det var. Ena stunden sa hon att det inte är några klumpar med blod, nästa sekund sa hon att det kanske kan vara det!!!!! Sen sa hon att det kanske var ärr-vävnad, eller kanske att de tre lager som syddes ihop efter snittet blivit lite klumpigt ihopsytt. Kort och gott fick jag inget konkret svar :-( Jag skulle avvakta ett tag *suck* Sjukvården i ett nötskal... jag har inte lust att ha ont längre, men då kunde jag ta Alvedon tyckte hon...

Känner att jag inte orkar bry mig mer... blir sååå trött på läkare...

Vidare till Urinvägsmottagningen för Edwins läkarbesök. Där lyckades vi fånga ett kisseprov med nakenfis-Edwin i ammande läge. Resultat blev, nedkissad mamma men en stolt pappa som lyckades fånga lite kiss i en mugg :-) Vi träffade en läkare som gick igenom framtida behandling OM bakterier skulle finnas kvar i urinen.

Beskedet om urinen fick vi idag, fortfarande bakterier :-( Så imorgon startar vi med antibiotikabehandling på lillfisen. Nästa vecka blir det ultraljud på njurarna. Dessutom ska han vägas före och efter amning för att se att han får i sig ordentligt med mat... hur jobbigt som helst känner jag. Jag ska ringa BVC imorgon för att kolla om jag kan låna en våg i några dagar...

Ja, vad  säger man... orka orka orka...

Total fokus har det ju varit på Edwin av förklarliga själ, såpass fokus så att jag glömt av mig själv *hmm*

Jag märkte redan för någon vecka sen att jag fått en stor knöl under mitt ärr efter kejsarsnittet. Knölen är nästan lika stor som ett ägg. Jag visade Micke när jag hittade den och han kände och klämde. Det gjorde ju inte ont och Micke sa att det kanske är bindväv eller nått som svullnat. Jag brydde mig inte så mycket, tyckte bara att det var lite konstigt. Samtidigt så har jag ju nämt tidigt för Micke att det bränner just på den sidan av ärret när jag gör vissa rörelser. Känslan är ungefär som att såret spricker, eller att man skär sig på en vass kniv eller nått.

Igår så kände jag hur ömt min hud upp på mage har blivit, ända från mitt ärr och upp på magen mot naveln. Ömheten ligger enbart på själva huden :-( När jag la mig så kände jag återigen på magen och på mitt ärr, då märkte jag fler knölar *orolig* Då började ju mina tankar åka runt... CANCER CANCER CANCER... Ja jag vet att det är lite drastiska tankar, men jag blev så jävla rädd :-( Jag låg i sängen, tårarna rann och jag började fundera sjuka tankar. Dessutom så ömmar det nu oxå, det gjorde det ju inte innan *gnäller*

Idag har jag, efter Mickes tjat, ringt och fått en tid på måndag för att kolla vad detta kan vara. Barnmorskan jag pratade med tyckte inte att det lät bra, men eftersom jag inte har feber så tyckte hon att jag kunde ta en tid på måndag istället för att åka in akut idag och sitta och tokvänta idag. Får jag feber i helgen så måste jag åka in akut till Specialist Förlossningen där de får hjälpa mig.

Dessutom upptäckte jag en svullnad i nedre käken på vänster sida. Jag har ju aldrig haft tandvärk, och jag har bara lagat ett hål. Nu skulle det ju inte förvåna mig om jag vaknar upp med världens tandvärk i helgen oxå. Kinden svullnar upp till en tennisboll och man får så ont så man inte vet vad man ska göra... Tjooohoo *suck* Nu har det ju inte blivit så som tur är, men man ser en lite svullnad på vänster sida :-(

Härligt mitt i allt detta är ju nu att Micke är i Stockholm denna helgen... Lite bad tajming, men men... Thats life!!!

Äntligen har vi fått en tid till Edwin på Urinvägsmottagninen. Jag pratade med en läkare igår och fick en del info om senaste urinodlingen. Edwin har 1.000 bakterier/ml och om det är akut så ska man ha ca 100.000 bakterier/ml. Så det innebär att Edwin inte behöver någon akut behandling för urinvägsinfektionen. Där emot måste vi ta tempen på Edwin varje dag, får han mer än 38 grader så måste vi åka in akut för då kan bakterierna vandrat upp till njurarna...

På måndag ska vi till Urinvägsmottagningen, så då får vi se vad som händer. Känns skönt att ha en bokad tid och veta att vi ska träffa läkare och förhoppningsvis få mer info om vad som ska hända med Edwin framöver.

Jag var på BVC idag och vägde min groda :-) Han hade gått upp 100 g sen i torsdags förra veckan, det är ju en liten vändning men han behöver gå upp mer. Så på tisdag ska vi till BVC igen för ny vägning.

Vid klockan 11 idag ringde vi läkaren som vi skulle. Inte blev vi speciellt förvånade när han svamlade och hade problem att hitta provsvaren till Edwin. Tillslut sa han att han skulle ringa tillbaka till oss *suck* Dryga timmen senare ringde han, sa att vi måste komma in omgående då det visar att Edwin har bakterier i sin urin. Han började prata om läggas in på avdelning, antibiotika, ultraljud mm 

Mina tårar började rinna, jag ringde Micke som var på väg till ett möte. Han snabbade sig hem igen och sen åkte vi till Barnakuten på Östra. Återigen fick vi ett rum fort pga alla bakterier vilket kändes skönt. Väl där kom doktorn och berättade att nya prover ska göras för att se vad de visar idag... 

En sköterska kom och stack Edwin i andra stortån för att få ihop blod till fler prover. Sen behövdes ju ett nytt kisseprov... och det är ju inte bara att be en bebis att kissa i en mugg. Vi väntade och väntade och väntade... Inget hände! Då beslutade doktorn för att ta ett prov direkt från urinblåsan via ett stick i magen *ryser* 

Edwin fick emla och sen ännu mer väntan innan läkaren och en sköterska dök upp igen. Provet togs och Edwin gallskrek :-( Jag tyckte det var jättejobbigt... Lagom till att provet var taget och läkaren gick så kissade Edwin sååå duktigt på britsen som han låg på :-) 

Dryga halvtimmen senare kommer läkaren tillbaka, berättar att urinet är skickat på odling igen, sänkan var bra (som igår) och även ett njurprov var ok. Så innan vi fortsätter ev behandling så blev vi utskrivna till imorgon förmiddag. Då ska vi tillbaka igen för vidare utredning, då är även odlingen på Edwins urin klart... 

Jag är väldigt kluven i allt... Det känns som om läkaren svamlar och inte vet riktigt vad som ska göras. För hur kan det komma sig att en bebis tappar ett halvt kilo vikt pga uvi? Han äter ju, bajsar och kissar... 

Imorgon är det iaf en ny läkare vi ska träffa, hoppas på mer raka svar utan massa svammel och snurrande *suck*

I morse var jag och Edwin på BVC för första besöket. Där visade det sig att Edwin fortfarande går ner i vikt, han har nu tappat ett halvt kilo sen födseln. Dessutom tyckte BVC-tanten att han var alldeles för gul i huden och i ögonvitan :-( 

Så det var bara att åka till Barnakuten på Östra och få vidare utredning *suck* 

Jättemysigt att komma in i ett väntrum där det satt kräksjuka barn med påsar i knät :-( och vi har en bebis på nio dagar... Vi fick iaf komma in på ett rum ganska fort när en sköterska såg att Edwin inte var så gammal. Sköterskan undersökte Edwin, vi tog tempen och vägde igen. Ingen feber och samma vikt som på BVC, 4.220g (vägde 4.710g vid födseln) 

Därefter började väntan, och jag avskyr att säga det men på en akutmottagning ska man inte behöva vänta på läkare *grrr*  och ABSOLUT INTE i två timmar satt vi i detta jäkla lilla rum och väntade. Då kom en virrig doktor in, Edwin fick bli naken igen för tredje gången samma förmiddag (vilket han avskyr) Läkaren klämde och kände, var ganska vårdslös och snurrig i sitt samtal. Dessutom luktade han cigg och kaffe, INTE OKEJ!!! 

Edwin passade på att kissa ner britsen han låg på, då hojtar läkaren till att vi skulle fånga upp kisset. Hur lätt är det då?? Så läkaren hämtade en mugg och föste i Edwins urin från britsen i muggen för att kunna göra en odling... Ni skulle sett *skrattar* Intressant att få höra provresultatet på den odlingen sen ;-)

Sen sa läkaren att en sköterska skulle komma och ta blodprov för att utreda vidare om varför Edwin är så gul i hyn, så gick han... 

Jag och Micke satt i rummet, tittade på varann och bara undrade hur detta återigen kan vara en akutmottagning. 

Sköterskan kom, tog blodprov i Edwins stortå :-( Aj aj aj... så ledsen liten Edwin jag hade. Usch!!! Jag frågade sköterskan när proverna skulle vara klara, fick till svar att nån gång i eftermiddag. Då kände jag bara att nu räcker det med att vara i detta lilla rum. Jag sa att vi måste hem, barnen slutar skolan osv. Hon skulle kolla med läkaren om vi kunde åka hem. Det gick bra, vi fick direktnumret till läkaren för att få reda på provresultaten imorgon (fredag) + att jag ska väga Edwin före och efter amning för att se så han får i sig tillräckligt med mat. 

Fortsättning följer imorgon... phuuu...