Det handlar ju självklart om mina barn, min tid med dom och utan dom.

Innan jag sökte nytt jobb så hade jag arbetsdagar som var oftast klockan 7-16, men även en dag klockan 7-14 och en dag med klockan 7-12,15. Dessa tider att sluta jobbet var så jäkla skönt, både för mig och barnen. Men, Fliz mådde inte så bra av att ryckas upp klockan 5.45 varje morgon. Hon hade ofta ont i magen och var ledsen på kvällarna...

Att jag sökte nytt jobb var ju mycket pga att jag var trött på mitt jobb, men oxå för att min oro för Fliz växte. Jag ville ju att hon skulle vara glad och må bra.

När jag fick nytt jobb så förändrades mornarna till mycket mer positivt. Barnen kunde gå upp vid klockan 7, och lämnades på skolan och dagis ca klockan 8.30 UNDERBART :-) Micke hämtade de, dessutom var jag ju ledig tisdagar så då slutade de redan klockan 14.

Så blev jag helt plötsligt arbetslös... tiderna förändrades väldigt igen. Jag lämnade barnen till klockan 8.30 och hämtade dem vid klockan 15. Härliga tider för barnen OCH för mig självklart... Dessa tider har barnen haft i fyra veckor nu...

Nu till förändringen... barnen lämnas samma tider, Micke hämtar drygt samma tider. Men jag är hemma först vid klockan 19 ungefär :-( Nu har jag en gråtandes Whille istället, en Whille som toksaknar sin mamma. Igår kväll grät han, nu ikväll grät han... Han är så vansinnigt mammakär och har ett stort behov av att jag finns i närheten, han behöver inte vara med mig men har svårt när jag är borta länge. Vi har ett väldigt speciellt band mellan oss, och det är fortfarande väldigt viktigt för Whille, för mig oxå självklart. Men jag kan hantera det på ett annat sätt...

Ikväll så var han sååå ledsen. Vi pratade om att denna veckan blir sen just för att jag har nytt jobb. Denna veckan blev fem dagar i rad med att sluta 18.15, nästa vecka blir bara fyra dagar och veckan därpå bara tre. Men tårarna rann på min lille prins....

Det gör så ont i mammahjärtat... Jag vet mycket väl att han mår bra hemma med Micke, att han klarar sig bra utan mig osv. Men det är jobbigt när han blir så ledsen över att jag är borta, just så där jätteledsen.

Hur man än gör, så räcker man inte alltid till....

 

Helén

23 maj 2008 16:40

Usch, den där känslan känner jag igen alltför väl! Även om jag inte jobbar heltid, så jobbar jag ändå ofta kvällar och helger, vilket innebär att jag ibland inte träffar barnen mer än några minuter på morgonen. De vill verkligen inte att man ska vara borta så mycket när de är hemma, men vad gör man?!

http://vardagsliv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland blir det tyst här på bloggen. Det har inte funnits tid eller ork att blogga tyvärr.... Jag har jobbat mig igenom hela jul och nyår då många andra varit lediga och jag valt att jobba så mycket jag kan. Det innebar att jag jobbade 19-31 december...

Nu på morgonen har jag gjort risgrynsgröt ;-) Idag är det min förberedelsedag inför julafton. Söndag o måndag jobbar jag... Så nu är gröten precis klar!!! Jag gjorde 10 portioner. Behövs det mer så gör jag mer på kvällen den 23, dan före doppar...

Mycket som ska fixas denna veckan.... självklart har jag åkt på en jäkla förkylning :-( Näsan har varit igång sen i fredags och idag har jag fått ont i halsen, rivig hosta och öm i kroppen....   *SUCKA*   Känns som om feber är på G..... men d...

Söndag och Edwin vaknade runt klockan 6. Vi låg kvar en stund men det var bättre att gå upp. Edwin hade ingen ro att mysa i sängen... Nu sitter vi i soffan, har tänt lite ljus och satt på Musikhjälpen på Svt. Där är det morgongympa just nu :-) Fri...

Idag gick vi upp tidigt, redan klockan 6. Det är tidigt i vår familj numera då vi sällan går upp innan klockan 7 (om inte Edwin anser att det är morgon tidigare såklart) Vi skulle på Luciamorgon på Edwins dagis *mys*   Det var ett jättefint litet...