Whille kom gråtandes för en stund sen, hade sina tankar om döden....
Whille sa att det är långt kvar för honom, men för dig mamma kan det hända snart. Vadå sa jag... Mamma du kommer dö snart. Du kommer dö före mig, sa Whille gråtandes. Whille hade tänkt på detta hela dagen sa han. I skolan hade han varit ledsen inne i kroppen för att han inte ville visa det för någon.... Min älskade pojke!!!
Vad svarar man som mamma?
Mitt svar blev att jag är frisk och mår bra, och jag tror absolut att jag kommer leva jättelänge. Så länge jag orkar... Men Whille grät tröstlöst, och undrade vem som skulle bli hans mamma om jag dör, vem som blir hans pappa om pappa dör. Jag försökte återigen förklara på ett bra och tröstande sätt, men det är svårt känner jag....
Jag sa att jag kommer alltid vara Whilles mamma, även om jag är död, lika så för pappa. Sen sa jag att jag hoppas vi ses bland molnen, för där kommer jag stå och vänta på dig och Fliz när ni kommer dit. Då ska vi äta tårta, leka och vara jätteglada...
Önskar så att jag hade svar på hans tankar, men med döden finns inga svar att ge. Det finns bara det man själv tror på, och jag vet egentligen inte själv vad jag tror. Svåra tunga tankar.... Jag vill ju svara Whille så tröstande som möjligt, men samtidigt kan jag ju inte säga att jag kommer leva länge, jag kan ju dö imorgon pga olika omständigheter.... Vill inte ljuga för honom. Men att säga att man är frisk och mår bra vilket brukar göra att man lever länge, det är väl ett svar som ändå är ärligt utan att linda in det i bomull...??
Usch... blir så ledsen i mig själv. Man vill ju skydda sina barn från allt som smärtar....
Mina fina älskade barn.... önskar så att jag hade svaret på vad som händer, när det händer och varför....
Whille och Fliz, mamma älskar er över allt annat

penzeln
2 september 2008 09:26
hejsan
hoppas att allt e okej med dig, här e det tisdag o jag har varit i trädgårn o fotat lite idag. ser ut att bli nice väder i allafall. ang detta med barn och döden, så tycker jag att du berättade helt rätt, forsätt i den stilen. Mina barn har oxå haft sådana perioder och de kommer tillbaka ibland. Men man får göra dem uppmärksam på alla andra som finns runt omkring dem, som fastrar, mostar, farbröder, mor o farföräldrar, osv. Och att de en dag blir stora själva och kommer få egna barn, och att du ska bli mormor och pappa ska bli orfar. Sedan "OM" det skulle hända något med någon av er, så får man ta det då. Nu behöver de bara få veta att "NI FINNS KVAR" barn tänker att de är små, och alltid kommer att vara små. De kan inte själva räkna ut att de blir lika stora som vi...Hoppas det hjälpte nått, mina tankar kring det! kram o ha en bra dag!
http://www.penzel.bloggagratis.se
Misen
2 september 2008 10:01
Åh, stackars liten. Men du gav ju väldigt bra svar. Det finns nog inget annat att göra i det läget än att svara ärligt. Tyckte du skötte det bra. Jag minns fortfarande när jag var liten och min mamma råkade säga att när man dör ligger man i jorden och blir uppäten av maskar... Ingen bra kommentar. I övrigt är min mamma så klart helt underbar! :-) Hoppas du får en bra dag!
http://homeostas.blogg.se
Christina
2 september 2008 14:13
Dem små liven som man vill bara skydda...ja vad svarar man sina barn när dem frågar?Inte lätt men tycker du hanterade det riktigt bra!
ha d bra...
http://leonletizia
Grynisen
2 september 2008 17:22
Tack alla ni som lämnade en kommentar. Whille somnade gott senare igår kväll utan tårar, det kändes skönt :-)
>>>Penzel... bilden är ett halvår *ler* Ska fixa ny bild, kanske i helgen
Grodis
2 september 2008 19:04
*torkar tår i ögonvrån*
Barn... dessa underbara barn! Tänk så mycket tankar som snurrar runt i deras huvuden. Jag tycker det är bra att Whille faktiskt tog upp detta med dig, istället för att gå omkring och grubbla för sig själv. Du är en fantastisk mamma och dina svar var väldigt bra. *snörvel*
Kram fina vän!
http://grodis.wordpress.com
Helén
2 september 2008 21:42
Känner precis som du att det är svårt att veta vad man ska svara, utan att ljuga. Men jag tycker att du gav jättebra svar! Man får inte krångla till det för mycket när det gäller barn heller. Inte skrämmas. Jag tycker det var fina svar!
http://vardagsliv.bloggagratis.se
SteffMan
3 september 2008 18:57
Barns funderingar är inte lätt... du vet vad jag tänker på. Usch vad sårbar man är egentligen. Hoppas du hittar "dom rätta" svaren så din son känner sig tillfreds med det. Kram Steff
http://steffman.blogspot.com