Det värmde att läsa att det finns andra som har eller har haft det som jag... Jag känner mig ju tyvärr väldigt ensam i detta. Det finns ingen som förstår mig riktigt. En del har tom sagt att du visste vad du gav dig in på när ni träffades. Det kan jag ju inte påstå att jag gjorde, däremot visste jag att det fanns barn inblandade när jag och Micke träffades. Men med dagens facit så hade jag aldrig gjort valet... Micke slits och mår otroligt dåligt i dessa bråk som blir varannan vecka pga olika anledningar. Han går oxå sönder men kämpar tappert för att sonen ska komma hit, vilket jag självklart förstår, det är ju hans son...

Själv försöker jag numera att inte säga något här hemma till sonen som kan vändas emot mig. Men ändå på något sätt framställs jag som den elaka i familjen utåt sätt, speciellt till sonens mamma. Mamman till sonen behandlar sin nu 13 åriga son som en femåring. Hon daddar och smutskastar både mig och sonens pappa så mycket hon orkar... Sen framställer hon Micke som en dålig pappa. Sjukt är det... Det är ju Micke som kämpar och fixar för att sonen ska ha det bra. Vi fixar snygga kläder, skor och annat men ändå är det inte tillräckligt...

Jag kan hålla på och babbla hur länge som helst... det tar aldrig slut... Nio års erfarenhet är VÄLDIGT MYCKET erfarenhet!!!

Sonen har uttryckt klart och tydligt att han inte tycker om mig. Jag kan ju bara acceptera det, men kräver självklart ändå att bli behandlad med respekt. Det händer tyvärr allt för sällan....

Mamman till sonen har beskyllt mig för psykisk misshandel (nått bättre kan hon inte skylla på då jag aldrig gjort något mot sonen) vilket har sårat mig djupt. Jag har även en period fått halva släkten emot mig (Mickes sida) tills de en dag förstod att det som sägs från sonen kan inte vara sant...

Det känns hemskt att jag ska behöva längta bort ytterligare 4 år av mitt liv tills han blir myndig... men det är det som gör att jag ser en ljusning.

Jag fortsätter att kämpa, vill ju trots allt leva med Micke och jag vill att mina barn ska få ha både mamma och pappa hos sig.

Men ibland är det tungt....

 

lillsis

4 november 2008 19:17

men söta sis... vet inte va ja ska säga elle göra för dig så att de ska kännas bättre... men jag finns alltid här de hoppas ja att du vet.. och glöm aldrig att du är bäst, för de e du verkligen... vill oxå bli som du när ja blir stor :) större än 23 då :) puss ring sen om du vill.... ska inte störa när dom desperata fruarna e ja lovar :)

 

Grynisen

4 november 2008 19:31

Tack finaste lillsis :-) Jag vet att du finns, dygnet runt, vilket är otroligt skönt. Du är den som förstår, lyssnar och ger råd vilket är guld värt!!!

Vill bli likadan moster om du är till mina barn oxå *fnissar* Snacka om skämma-bort-känsla ;-)

Ringer sen sis

 

Grodis

4 november 2008 21:52

Älskade vän vad jobbigt du/ni har det. Blir så ledsen och frustrerad när jag läser. *kramar om hårt och länge* Önskar så att jag kunde göra något! Men jag finns här - och lyssnar.. ALLTID!

Var rädd om dig! Du är fin. Du är go. Och den bästa mamman till era barn. Den bästa frun. Så det så!

*styrkekramar och en puss på kind*

http://grodis.wordpress.com

 

Grynisen

4 november 2008 21:59

Tack finaste Groda :-) Livet är ju som sagt inte på sin bästa sida just nu, och har varit allt för länge. Dock är jag en mästare på att dölja sådant...

Tack för dina fina ord... värmer otroligt mycket *kramar dig*

P&K

 

Jessica

5 november 2008 08:10

Åh har inte läst här på några dagar och kommer in här och läser om hur jobbigt du har det.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva,eller vad jag ens kan skriva för att trösta.Önskar av hela mitt hjärta att det fanns ngt jag kunde säga eller göra för att hjälpa dig.

Du verkar vara en jätte fin tjej med ett stort hjärta,har inte läst här så länge,men jag kände så fort jag klev in på din sida att det var ngt speciellt :)

Ta väl hand om dig,och jag finns här i bloggvärlden om du behöver.

Många varma KRAMAR till dig goa tjej!

http://jezza.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland blir det tyst här på bloggen. Det har inte funnits tid eller ork att blogga tyvärr.... Jag har jobbat mig igenom hela jul och nyår då många andra varit lediga och jag valt att jobba så mycket jag kan. Det innebar att jag jobbade 19-31 december...

Nu på morgonen har jag gjort risgrynsgröt ;-) Idag är det min förberedelsedag inför julafton. Söndag o måndag jobbar jag... Så nu är gröten precis klar!!! Jag gjorde 10 portioner. Behövs det mer så gör jag mer på kvällen den 23, dan före doppar...

Mycket som ska fixas denna veckan.... självklart har jag åkt på en jäkla förkylning :-( Näsan har varit igång sen i fredags och idag har jag fått ont i halsen, rivig hosta och öm i kroppen....   *SUCKA*   Känns som om feber är på G..... men d...

Söndag och Edwin vaknade runt klockan 6. Vi låg kvar en stund men det var bättre att gå upp. Edwin hade ingen ro att mysa i sängen... Nu sitter vi i soffan, har tänt lite ljus och satt på Musikhjälpen på Svt. Där är det morgongympa just nu :-) Fri...

Idag gick vi upp tidigt, redan klockan 6. Det är tidigt i vår familj numera då vi sällan går upp innan klockan 7 (om inte Edwin anser att det är morgon tidigare såklart) Vi skulle på Luciamorgon på Edwins dagis *mys*   Det var ett jättefint litet...