Trots att jag lovat mig själv att INTE låta känslorna ta överhand ang att vara föräldralös (som jag kallar det) så känner jag av det mer och mer. Det är säkert pga min födelsedag nästa vecka...
Vem ska jag bjuda? Vet ju att syrran och hennes sambo kommer hit, men ingen mer... Den enda familj jag har är ju min syrra, tragiskt. Ja Mickes föräldrar finns, men det är inte MINA föräldrar. Dessutom har jag många sår efter Mickes mammas behandling för några år sen. Håller mig på min sida och är på min vakt i hennes sällskap. Vågar inte och vill inte komma närmare än så. Visst, jag är inte ensam i denna situation, men ibland känns det så.
Jag är jättelycklig över att ha Micke och våra fina barn, det är inte det.... Det är väl just känslan av att inte saknas vid någons bord, att inte få en present av sina föräldrar, att inte fira varandra, att inte få känna sig liten ibland.
Är det någon som vill vara mina föräldrar tro?
Det som svider mest just nu är att min syrra och hennes sambo är bjudna hem till vår mormor av vår mamma nästa lördag. Då fyller vår yngsta syster och vår mormor år. Men jag, nä jag saknas inte, jag behövs inte...
Det gör ont, jätteont!
Susanne
13 mars 2009 13:28
Usch,din stackare...Har din syster kontakt med din mamma och inte du?Förstår att du saknar de,speciellt med hägrande födelsedag.
Tur du har din goa familj iaf...//Susanne
http://www.susilidus.blogspot.com
Grynisen
13 mars 2009 13:56
>>>Susanne... Jag bröt kontakten med min mamma för 7 år sen drygt pga olika anledningar. Men för ett år sen kontaktade mamma mig igen, och jag strök ett sträck över allt gammalt. Mkt just för barnens skull. Men min mamma har hela tiden hållit sitt ego högst på listan, och hon klarade inte av när jag inte följde hennes pekpinnar. Sen den 19 dec har vi inte hört av varann... då blev hon sur över att jag bad syrrans sambo hämta vår gran hos henne istället för mig. Detta vägrade hon så jag fick snällt hämta granen själv trots att jag hade ont om tid. Så sen det telefonsamtalet har jag inte hört ifrån henne, och jag inte hört av mig till henne...
Susanne
13 mars 2009 22:01
Jag har oxå jättedålig kontakt med min mamma...Hon var dum mot mig när jag var liten och det kan jag inte glömma...
Men det är trist att ha det så.Hoppas ni får en fin helg...
http://www.susilidus.blogspot.com
virpi
13 mars 2009 22:45
Gumman.....usch...jag förstår precis hur du känner.Och det menar jag...:)
De sista åren innan mamma dog var det heybaburibba med kontakten.
När jag skulle fylla år så frågade jag henne några dgr innan...
-Kommer du på lördag?(min födelsedag)
-Nä,vadå? Vad händer då?
-Tja,det är min födelsedag.kan du inte komma på kaffe en liten stund?
-Nä,jag får se...jag skall hinna titta på Bingolotto.
Suck...vad ledsen jag var.Så jag förstår dig fullkomligt!
Men försök att tänka på dina barn och din man.Hur fina dom är och man lär sig vad man INTE skall göra mot sina barn.(ler)
Ha en bra helg.Kram Virpi
http://www.virpi.blogg.se
Grynisen
13 mars 2009 22:53
>>>Virpi... Usch, din stackare, du har inte heller haft det lätt.
Jag kommer ALDRIG svika mina barn, de är mitt allt. Jag älskar de över allt annat och kan inte i min vildaste fantasi komma på tanken att inte vilja veta av de i vuxen ålder.
Tack för dina ord...
Kram kram
lillsis
13 mars 2009 23:29
Hej sis!!! shit ja blir ledsen när ja läser de du skriver, ja vet inte riktigt va ja ska säga å göra.. vill så gärna hjälpa dig på nått sätt, men jag vet inte hur... jag får panik av att ha de så här, vaffö kan vi inte va en "normal familj" om man bortser från vårat mongo stadie vi har i bland...vad ska jag gör för att hjälpa??? jag gör vad som de vet du???
Du kommer alltid va nr 1 i min familj ALLTID oavsätt vad som händer å sker, de e du som funnits där alla gånger... glöm aldrig att du e 1 på min lista...
älskar dig
Grynisen
14 mars 2009 09:07
>>>Lillsis... Du får aldrig tro att du har gjort nått fel i detta. Jag är jätteglad över att du och mamma har kontakt.
Det som gör mig ledsen är våran mamma, hennes beteende mot mig, hennes förmåga att HELA TIDEN SÄGA hur bra du och hon kommer överens "Vi bråkar aldrig, vi pratar i telefon varje dag osv osv osv"
Jag är glad över att du och jag har den "nära" kontakt som vi har. Du är min famiilj.... Älskar dig Lillsis
SteffMan
14 mars 2009 10:03
Lilla Grynis... Kan bara hålla med i alla andras kommentarer till detta inlägg. JAG kommer gärna med en present till dig när du fyller år. Den byter jag gärna emot en varm kram ifrån dig ;) Upp med hakan tjejen, du vet vad jag tycker om dig och du... DU BEHÖVS VISST! Kram Steff
http://steffman.blogspot.com
Grynisen
14 mars 2009 11:08
>>>Steffman... tack!! Det är ju inte presenten i sig, det är ju mer känslan av att ens föräldrar vill fira sin dotter. Att jag betyder något för de...
Jessica
14 mars 2009 13:33
Gumman
*kramar om så länge du behöver*
Önskar jag hade ngt vettigt att säga och trösta med mer än att jag finns här!
Din mamma missar en underbar dotter,det hoppas jag att hon iaf förstår!!!
http://jezza.wordpress.com
woll
16 mars 2009 19:10
Kramar dig hårt hårt hårt.
Förstår dina känslor..
Kramiz kramiz