Den känslan fick jag idag när vi fick parkera en bit bort från Scandinavium. Jag har ju jäkligt svårt med kylan och sammandragningar, skrev ju även om det i tidigare inlägg idag.

Promenaden på normala 5 min tog säkert 10 min och jag fick stanna flera gånger. Kroppen ville bara lägga sig ner, helt allvarligt så ville även ena hjärnhalvan det oxå. Viljan att gå fanns inte och jag kände att det spelar ingen roll om folk tittar eller tror att jag är ett fyllo, jag lägger mig. Det gjorde så ont, så ont... Men som tur var har jag ju en andra hjärnhalva som tänker i klartext och ger mig energi och vilja.

Ännu värre blev det på promenaden tillbaka, när Disney On Ice var slut. Vi hann gå ca 100 m, sen sa jag till Micke att nu gör det ont. Värken i ryggen och nedre delen av magen var så jobbig, det krampade i mitt ena lår och jag var tvungen att koncentrera mig för att inte få panik. Jag vet inte hur många gånger jag fick stanna, massor med folk gick bakom, framför, förbi och jag bara avskydde allt vad folk hette just då... Kände att tårarna var nära, både Whille och Fliz var oroliga medans jag sa till de att det inte är någon fara. Tillslut sa Micke till mig att andas (profylax) och då gick det faktiskt lite bättre... Jag har nog aldrig varit så lycklig att få sätta mig i en bil som jag kände efter den promenaden :-) GAAAAAAAAAAAAAH!!!!

Disney On Ice var bra, Fliz var jättenöjd. Whille var trött och höll på att somna i andra akten *HAHA* Han lutade sig mot Micke och blundade flera gånger :-)

Första akten var bäst enligt mitt tycke, då var det lite blandat som det brukar vara. I andra akten handlade det bara om Peter Pan, och det blev lite småsegt. Men som sagt, överlag är det en härlig tradition med härliga Disneylåtar och förväntansfulla barn.

Fliz köpte sig någon form av trollstav som snurrade och lyste, 160 jäkla spänn. De har ju vett att ta betalt. Whille hittade inget och där fick vi chansen att "muta" honom med att han får 100 kr att köpa något i leksaksaffär. Han nappade direkt *HAHA* Bättre att köpa nått man vill ha än nått från Disney On Ice som ändå blir liggandes sen.

Nu är vi hemma iaf, jag toknjuter av att känna tryggheten omkring mig :-) Inga fler promenader här inte... benen i högläge och lagom ansträngning!!! Det är mitt levandsmotto nu och tills bebis tittar ut!!!

Idag ska vi på Disney On Ice.

Det är ju en tradition vi har sen flera år tillbaka, barnen älskar det :-) Men det blir väl som sagt sista året på ett tag som vi går alla fyra. Nästa år får någon vara hemma med bebis, men det viktiga är ju att Whille och Fliz får gå!!!

Positivt är ju att man knappast fryser inne i Scandinavium, med ca -14 grader ute så kommer det kännas varmt och skönt där inne. Brukar tycka att det är lite småkyligt där annars....

Dagarna blir mer och mer jobbiga för min kropp. Det handlar mest om foglossning och smärtor runt om bäcken, blygdben och ljumskar, men även onda sammandragningar som gör magen spänd som en sprickfärdig ballong och värkande nedtill.

Idag har jag startat dagen med en Alvedon och jag hoppas att den gör susen om en stund. Micke ska även få göra akupunktur på mig sen när han har kommit hem. Just nu är han iväg och håller träningspass. Akupunkturen har ju hjälpt mig väldigt mycket under denna gravidresa, vilket jag är grymt tacksam för.

Vädret som vi har, dryga -14 grader, blå himmel, sol och mycket snö, gör att jag inte är ute någonting. Jag får så ont, dels av att gå på ostabilt underlag som snö och sen kylan. Så när jag väl är ute så är det promenad till och från bilen + dit vi ska... Riktigt trist då jag verkligen skulle vilja gå ut och  njuta.

Sammandragningarna är oxå ett kapitel för sig. Vid minsta ansträngning så får jag en stenhård ballongmage med onda smärtor som strålar i nedre delen av magen. Det är nästan så det blir svårt att andas, men det är nog mest för att jag spänner mig. Så har jag möjlighet så är det ju vila som gäller, hur kul det nu är...

Jag ska inte klaga, det är ju bara dryga månaden kvar till bebis förhoppningsvis gör entré och att jag har fått må så bra tidigare är ju jätteskönt. Att gnälla sista månaden får jag väl göra, även om jag inte gillar det. Sen gnäller jag sällan till andra, det är mest Micke som får höra det, stackarn.