Ibland blir det bara för mycket känner jag... eller nej, inte så menar jag. Men ibland kan jag känna mig som en ilsken tigermamma som bara vill ut och skrämma bort, skada, såra de som är dumma mot mina barn *GRRRRR*

Det är dock bara tankarna, i verkligheten så gör man ju inte så....

Min älskade Whille, det är min älskade son som jag är så ledsen för ibland.... Killen med det största hjärtat, med stora tankar där han vill alla väl och anpassar sig till vem/vilka han leker med...

Tyvärr accepterar han allt för mycket skit från sin "kompis" och dennes syster, och det får mig att snart explodera. Whille är så dumsnäll, gör saker för att storasystern säger att han SKA göra det annars får han inte vara med osv...

Igår t ex fick han order att hämta en boll i taggbuskarna som en annan kille sköt in. Annars skulle han inte få vara med enligt storasystern... Fan, hans armar var helt sönderrivna *grrr*

Idag var de återigen nere vid fotbollsplanen, det var "kompisen", systern och två andra killar. De hade kul enligt Whille, men helt plötsligt tyckte en av killarna att de skulle gå hem till honom och bada i poolen. Men Whille fick inte följa med bara för att han inte fick ta hem fler kompisar... Så de gick från fotbollsplanen och lämnade Whille där själv...

Whille ringde mig och var så ledsen, det gjorde så ont i mig att höra hans besvikelse. Tyvärr är detta en återkommande trend, framför allt när "kompisens" syster är inblandad... Hon bestämmer ALLT när hon är med. Whille kommer ofta hem förtvivlad över att systern har bestämt vad Whille får göra och inte göra när han är där...

Ungar kan vara så jäkla elaka... Det värsta är att Whille är så snäll eller vad man nu kallar det, så han går på detta gång på gång känns det som.

Jag vill ju att Whille ska skaffa sig fler kompisar som gör att han inte blir så beroende av sin "kompis", det är ju bättre att ha många kompisar. Det tycker Whille oxå, men det är inte alltid så lätt det där...

Ibland har jag lust att gå och prata med föräldrarna till "kompisen" och systern, men det kan ju oxå bli värre av sådant... Så jag vet inte vad som är bäst. Jag och Whille har iaf bestämt att han ska strunta i "kompisen" i någar dagar...

Livet är fullt av prövningar... det hade väl inte behövt börja så tidigt bara *suckar*

 

Elisabeth

7 juli 2010 08:26

Men stackarn, vilken så kallad kompis. Det är så det gör ont i mig med, kan ju bara tänka på om det vore min grabb. Det är inte alltid så lätt & veta hur man ska hjälpa sina barn.

http://knytet.bloggplatsen.se

 

Jessica

7 juli 2010 09:53

Åh vännen, det gör ont i mitt hjärta att läsa ditt inlägg så hur känns det bara i ditt?
Stackars Whille, det är ju själve fan rent ut sagt, hur elaka barn kan vara mot varandra trots att de är ganska små egentligen :(

Känslan, som du säger, är ju att man vill skydda dem från allt allt allt med alla medel, men det fungerar ju inte riktigt så hur gärna man än vill *suck*

Hoppas Whille får ett par lugna dagar nu, blir det värre än så här hade jag nog ändå pratat med "kompisens" föräldrar, det finns ju ändå gränser...jag menar tvinga honom att hämta en boll i taggiga buskar *grrrr, blir arg jag oxå*

Åh, jag önskar så ni bodde närmare så ni kunde kommit hit idag, barnen hade kunnat leka o vi prata ihjäl oss *ler*

Stora kramar till er båda!!!!!

http://Jezza.wordpress.com

 

Lena

7 juli 2010 10:22

Åååhhh, känner igen det med Jossan o hennes "tjejkompisar" i klassen...förstår din känsla över hur maktlös man är. Har förstått att storasystern är den som bestämmer hemma, är väl mest kanske för att föräldrarna inte har tid med barnen.
Nu är Jossan superglad att ha både Whille o Fliz som kompisar :-)
Massa kramizar

 

Johanna

7 juli 2010 18:53

Tack alla tre...♥♥♥ Ibland behöver man bara få ur sig ilskan nånstans... *suckar*

>> Lena, ja jag har oxå förstått att det är systern som styr mycket. När Whille och kompisen är själva funkar det oftast mycket bättre...

Jag är oxå jätteglad för att Jossan leker med både Whille och Fliz. Det är kul och skönt att de har varann!!!

http://grynisen.bloggplatsen.se

 

Minsta Lillsis

7 juli 2010 21:11

Usch, sådant gör mig bara så förbannad. Tur att han har dig som stöttar så bra

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland blir det tyst här på bloggen. Det har inte funnits tid eller ork att blogga tyvärr.... Jag har jobbat mig igenom hela jul och nyår då många andra varit lediga och jag valt att jobba så mycket jag kan. Det innebar att jag jobbade 19-31 december...

Nu på morgonen har jag gjort risgrynsgröt ;-) Idag är det min förberedelsedag inför julafton. Söndag o måndag jobbar jag... Så nu är gröten precis klar!!! Jag gjorde 10 portioner. Behövs det mer så gör jag mer på kvällen den 23, dan före doppar...

Mycket som ska fixas denna veckan.... självklart har jag åkt på en jäkla förkylning :-( Näsan har varit igång sen i fredags och idag har jag fått ont i halsen, rivig hosta och öm i kroppen....   *SUCKA*   Känns som om feber är på G..... men d...

Söndag och Edwin vaknade runt klockan 6. Vi låg kvar en stund men det var bättre att gå upp. Edwin hade ingen ro att mysa i sängen... Nu sitter vi i soffan, har tänt lite ljus och satt på Musikhjälpen på Svt. Där är det morgongympa just nu :-) Fri...

Idag gick vi upp tidigt, redan klockan 6. Det är tidigt i vår familj numera då vi sällan går upp innan klockan 7 (om inte Edwin anser att det är morgon tidigare såklart) Vi skulle på Luciamorgon på Edwins dagis *mys*   Det var ett jättefint litet...