Trodde 2012 skulle bli kanon, men starten har varit snarare tvärt om. Just nu är det en jävla kamp mot allt känns det som :-( När man tror att det inte kan bli värre så blir lite värre, å lite värre igen osv...
Botten är nära, helt sjukt, men det är så.... O shit vad svårt det är att komma upp igen.
Varje morgon är ångest, min mage gör ont, tankarna gnager och jag vill inte se vad dagen erbjuder... Jag är rädd för morgondagen, för nästa dag och nästa...
Micke stackarn har oxå en kamp, en sjukt galen kamp mot en person som är helt fruktansvärd. Men Micke känns stark ändå, och han har grym hjälp vid sidan om sig. En advokat som förhoppningsvis kommer göra allt till det bättre. Advokatens ord idag var: Oroa dig inte, koppla av i helgen... Det borde vi ta åt oss av... idag iaf...
Att allt ska hända samtidigt, helt galet ju! Att hitta energi, att orka överleva, att orka vara förälder, att orka vara jag.... det är en kamp även om jag självklart sätter mina fantastiska barn högst upp. De ska aldrig fara illa eller behöva må dåligt.
Svammel till tusen, jag vet... Men att orka dra igenom allt ordagrant knäcker mig, det räcker att jag har det inom mig. Outar jag mig så brister allt, jag vet det.
Men jag svamlar vidare här emellanåt, ni som läser förstår inget det vet jag och det begär jag inte heller...
Njut av fredagen ni som läser, njut av helgen, och njut av att må bra... För det ska jag göra sen när den dagen kommer...
Molly
17 februari 2012 16:13
Gumman<3 Vet inte vad jag ska säga... Att du mår dåligt gör mig så ledsen, du är en sådan god och fin människa!!! Du är stark inför dina barn och det hedrar dig, vet inte om jag hade varit det??! Men du vet att du måste få pysa lite ändå, en ventil måste du ha, lova mig det!!? Önskar så att det finns ett slut på eländet, ja, helst redan imorgon!!! Massor av styrkekramar till världens bästa Johanna <3
Grynisen
17 februari 2012 17:24
Tack söta du
Elisabeth
17 februari 2012 18:11
Svårt att hitta ord som ger tröst när man inte vet allt bakom. Men jag tror ni är starka tillsammans, ni fixar det här. Ta hand om varandra i helgen och använd bloggen som en ventil när du behöver.
Kramar :)
http://knytet.bloggplatsen.se
Grynisen
17 februari 2012 19:03
Tack snälla...

Jessica
17 februari 2012 20:26
Älskade fina vännen *kramar om hårt och länge*
Jag läste ditt inlägg på jobbet men kunde inte riktigt hitta orden att skriva, jag blir så himla ledsen för din skull, för att du mår så vansinnigt dåligt och tvingas gå igenom så mkt jobbigt :((
Jag kan riktigt känna din ångest genom inlägget och även om vi inte går igenom samma saker så kan jag "känna" en del av den känslan av ångest och oro du känner nu när jag tänker tillbaka 1 år och det gör så ont att du ska behöva uppleva detta gumman :((
Jag vill ju bara att du och din fina familj ska få må bra och vara lyckliga (ja missförstå mig rätt, jag VET att dina barn mår bra och har det hur bra som helst!!)
Man behöver få ur sig sin "ångest" men samtidigt så finns den där jäkla känslan där att om man börjar berätta/ta i det så brister det...
Jag vet att du är hur stark som helst vännen och att du fixar vardagen trots allt, men du får inte glömma bort dig själv mitt i allt.
Finns det något jag kan göra vännen så LOVA mig att du hör av dig, vad det än är!
Jag är inte mer än 25 mil bort, glöm inte det <3
Var rädd om dig Johanna, DET är det viktigaste av allt!
Jag kan bara hoppas av hela mitt hjärta att allt ordnar sig för er båda så fort det bara är möjligt!!
Nu blev detta ett svamligt svar men :)
All kärlek och omtanke till dig Johanna.
Massor av KRAMAR <3<3<3<3<3
http://jezza.se
Grynisen
17 februari 2012 21:40
Ångest är bara förnamnet... orken är bara så borta, sjuk känsla...
Tack för dina fantastiska ord, det värmer och tårarna rinner...
Kramar tebax