Trodde 2012 skulle bli kanon, men starten har varit snarare tvärt om. Just nu är det en jävla kamp mot allt känns det som :-( När man tror att det inte kan bli värre så blir lite värre, å lite värre igen osv...

Botten är nära, helt sjukt, men det är så.... O shit vad svårt det är att komma upp igen.

Varje morgon är ångest, min mage gör ont, tankarna gnager och jag vill inte se vad dagen erbjuder... Jag är rädd för morgondagen, för nästa dag och nästa...

Micke stackarn har oxå en kamp, en sjukt galen kamp mot en person som är helt fruktansvärd. Men Micke känns stark ändå, och han har grym hjälp vid sidan om sig. En advokat som förhoppningsvis kommer göra allt till det bättre. Advokatens ord idag var: Oroa dig inte, koppla av i helgen... Det borde vi ta åt oss av... idag iaf...

Att allt ska hända samtidigt, helt galet ju! Att hitta energi, att orka överleva, att orka vara förälder, att orka vara jag.... det är en kamp även om jag självklart sätter mina fantastiska barn högst upp. De ska aldrig fara illa eller behöva må dåligt.

Svammel till tusen, jag vet... Men att orka dra igenom allt ordagrant knäcker mig, det räcker att jag har det inom mig. Outar jag mig så brister allt, jag vet det.

Men jag svamlar vidare här emellanåt, ni som läser förstår inget det vet jag och det begär jag inte heller...

Njut av fredagen ni som läser, njut av helgen, och njut av att må bra... För det ska jag göra sen när den dagen kommer...